Jag tror att det är det som har hållit mig ifrån att prata med älsk om det där jobbiga om hösten. Jag har varit rädd att det skulle bli tjaffs och att jag sedan på något vis skulle förlora honom.. att han inte skulle tycka att det är värt ifall det skulle bli jobbigt..

Men nu har jag pratat med honom om det och det kändes verkligen som att ett ton stenar föll från axlarna. Jag grät av lättnad och ja, det var bara så skönt att prata om det nu när jag har gått med det ett tag. Det jobbiga är fortfarande där, som ett framtida möjligt hot. Men efter att ha pratat med honom om det så känner jag mig inte lika uppgiven.

Det går lite upp och ner. Inte alla gånger som jag vet varför, men ja.. det är så det är. Jag försöker att vara glad, men det är inte alltid det går. Vissa dagar börjar bra, men sen när älsk åker till skolan så känner jag hur det långsamt går utför. Och så finner jag mig själv sittande i sängen och känner hur jag skakar och är på gränsen till att bryta ihop. Och jag vet inte varför. Det är så skumt..

Men det är väl så det är.

Hare

Älsk är på Café Opera ikväll och fotar folk på röda mattan, han blir borta hela kvällen så det är bara jag och hans mamma och djuren hemma. Saknar honom faktiskt, helt löjligt jag vet, men så är det. Jag är dock väldigt glad för hans skull att han får chansen att pröva på detta, även om det kanske inte är vad han vill syssla med så är det iaf en erfarenhet. Och förhoppningsvis har han kul där :)

Skolan har kickat igång med vårterminen, uppgiften under Tema 1 är en skriftlig inlämning som jag inte har börjat med ännu, har valt att andas ut lite efter tentan. Men jag måste nog ta tag i den i morgon..

Jag har sett lite mer på Vampire Diaries nu, är inne på säsong två. *Woho* Så det tar sig :P

Allt det där jobbiga då? Ja.. jag har inte tagit tag i det riktigt ännu.. jag drar mig för det.. Men måste väl förr eller senare..

Jag saknar sis, små systrarna och alla andra.. ska ju åka hem igen i februari så det är inte alltför länge kvar. Måste börja höra av mig hem också.. har väl inte ringt hem en enda gång sen jag åkte, skäms på mig :((

Aja, ska ta tag i min mössa nu och försöka få klart den. Det är trots allt lite kallt ute. (Snön ligger ju faktiskt helt mirakulöst kvar!) Är inne på sista biten nu och har börjat ta ihop maskorna. Så snart snart snart! Är så stolt över mig själv att jag har lyckats såhär långt :P

Hare

Pain..

Längesen man skrev. Har känt mig lite.. velig ifall man ska fortsätta blogga eller inte. Iaf på det sätt som jag gör.
Finns personer som tycker det är.. idioti. Och jag har nog tagit åt mig lite av det.

Men, eftersom jag är så.. beroende? av det. Så, här är jag igen. Skriver ner mitt liv, mina smärtor och mina tankar till allas beskådan.

Skriver lite, trycker på delete. Nä, så kan man inte skriva. Folk kan ju bli arg.. Bryr det mig? *tänker efter lite* Lite, faktiskt. Även om jag idag känner mig rätt så likgiltig. Lite som Damon i Vampire Diaries.

”Så säg mig, hur orkar vi gå här och tvivla? Att trygghetens bro håller än?”

Det är en bra rad, Patrik Isaksson är fantastisk på att skriva texter, det finns så mycket symbolik och tanke bakom. Verkligen så som jag känner mig. Halvt obrydd samtidigt som hjärtat värker av oro och förtvivlan.

”Hur mår våra drömmar?”

Ja, hur mår dem, mina drömmar? De känns.. splittrade. Det känns som att vägen dit har blivit raserad av ett jordskred. För att ta sig över måste man antingen bygga en bro eller hitta en omväg. Och jag vet helt ärligt inte hur jag ska göra. Jag har inget byggmaterial och ingen karta över terrängen runtomkring. Så ja.. jag vet inte.

Det blir som det blir.

Splittrad. Det var ett bra ord för det här inlägget. Röd tråd? Finns ingen.
Bara.. splittrade tankar. Om jag hade kunnat följa en röd tråd så hade jag nog vällt ur mig det här i en filosofisk dikt. Men idag finns det ingen. Så det får bli som det blir.

Det vore mycket enklare att känna såhär och vara full. För då vet man att när fyllan går ur kroppen så försvinner den känslan. Men spiknykter som man är, så vet man att den här känslan kommer följa med ett tag nu. Wihiie..

Min bästa prestation idag har nog varit att jag har tagit hand om de dagliga sysslorna och tränat. Man brukar ju säga att man mår bättre när man har tränat? Jag vaknade med den här känslan, har tränat and guess what? It’s still here.

Äh, jag ger upp nu. Har iaf uppdaterat min fina (idiotiska?) blogg.

Hare

Det är lite mycket tankar som snurrar nu. Om sommaren och hösten och hur man ska göra då.. hade mina tankar men det kan komma att bli komplicerat så får tänka om lite. På något sätt borde det gå att lösa, men jag vet inte riktigt hur..

Jag satt och kikade på Dayviews i en grupp som heter ”råttor är livet” och jag började tänka på mina töser och grabbar som jag haft. Saknar dem och känner en liten längtan efter att ha råttor igen. Men det är helt enkelt inte läge. Det blir väl kanske när man bor själv, när nu det blir. Och i och med att jag börjar tänka på dem så börjar jag även tänka på andra avslutade delar av mitt liv. Vilket inte gör saker och ting bättre.

Jag har massor, verkligen MASSOR av bilder på mina töser, grabbar och annat från den tiden av mitt liv, men jag klarar helt enkelt inte av att titta på dem, det gör för ont ännu. Det finns också många fina bilder på min familj bland de bilderna, men jag kan inte titta igenom dem..

Rent allmänt, om jag inte tänker för mycket, så mår jag riktigt bra. Jag är glad, lycklig över att vara klar med tatueringen och att ha piercat mig. Lycklig över att få ha Jimmie och få dela en vardag med honom, det är verkligen så otroligt mysigt.

Och ja.. jag har väl inte riktigt råd att börja tänka alldeles för mycket nu. Det blir bara komplikationer ifall jag gör det..

Så, nu biter vi ihop lite, tar en till klunk kaffe, njuter av synen av fallande snö, andas djupt och kör igång igen med skolan.

Hare

Ja, jag piercade mig ju också, så att numera har man snake bite ^^ (vilket innebär att man har en piercing på vardera sida på underläppen) Jag drog iväg så fort jag var färdig tatuerad bort till Calm Bodymodification och snacka om att det var riktigt trevliga människor. Det var ”min typ” av människor, seriösa men med en humoristisk ton som inte var rädda att ha lite kul i ”allt allvar”. Ska man pierca sig igen någon gång så blir det att fara dit. Helt klart :) När jag kom tillbaka till Zoi Tattoo så var jag redigt jävla öm i läppen, den gjorde rent av mer ont än armen som hade blivit punkterad av nålar gud vet hur många gånger i sekunden i fyra timmar. Lite lustigt då att ett hål som tog typ.. 2 sek? Gjorde mycket mer ont.

När jag for iväg för att pierca mig så var älsk inte klar, och när jag kom tillbaka så låg han fortfarande där och blev gaddad. Hans kommer bli sjukt snygg också när den är läkt och så :) Är så himla glad för hans skull! Well well, när vi var klara där och begav oss hemåt så kände vi oss båda två ganska slut, mycket adrenalin och endorfiner som pumpat i kroppen under dagen. Det var så grymt skönt att lägga sig och sova kan jag ju säga x)

Idag. Idag så klev jag upp tidigt, eller som för andra är mera normal tid :P (08.00) Så att jag fick stöka med tatueringen, piercingen och frukost i lugn och ro. Jag ville inte stressa idag. Så nu när man har ätit och gjort rent med saltlösning så ska jag köra igång med skolan tänkte jag. Det borde inte ta så lång tid att skriva klart intervju uppgiften, har ändå till på söndag att bli klar så det är ju lugna puckar ^^

Kan ju lugnt säga att jag är rätt öm i käften och armen x) Blir att äta försiktigt och ja, vara rent allmänt försiktig. Vill för allt i världen inte råka bita mig i piercingen, så jävla ont som det gör att göra med den läkta så kan jag bara gissa hur jävla ont det skulle göra med den nya. Och det är ju inte heller så jäva skönt att råka stöta till armen i något.. så det kommer bli en lugn och stilla dag, hoppas jag x) Ett stort jävla minus dock är ju att den pyttelilla snön som hade kommit och gjort världen lite dämpad och vit nu har regnat bort. Och det regnar fortfarande :(((( *supersad face* Det kommer förmodligen inte bli någon vinter här nere.. Och då tycker jag att det kan sluta komma ens lite, blir ju så himla glad varje gång bara för att bli ledsen när den smälter bort :P

Aja, som sagt, skola var det..

Hare

I morgon så ska jag och älsk gadda oss tillsammans. Det kommer bli superkul och det ska bli så otroligt skönt att få göra klart tatueringen för mamma, pappa O, pappa och Benita. I morgon ska jag även, om inte tatueringen drar ut på tiden, göra en till piercing i underläppen. Lite förändringar på G helt enkelt. Jag är ju numera även väldigt korthårig i rött och svart. Det känns annorlunda och från början var jag inte alls nöjd med hur kort det var, men jag har vant mig och sett fördelarna. Med lite ny färg i det så känns det också lite bättre.

Skolan rullar på. Har gjort klart intervju uppgiften och ska börja bearbeta den och jobba med tentan på Onsdag. Känner inte så mkt panik alls just nu och det är skönt. Jag har gått om tid för alla uppgifter så det är skönt :)

Ingen snö här nere ännu, vilket känns lite trist. Samtidigt som jag känner att det är rätt okej då man slipper använda kängor :P Och ska det nu bli någon snö i vinter så kan det få komma nu, annars kan det va…

Annars.. jag saknar mamma. Väldigt mycket. Det har varit några tunga dagar av olika anledningar och idag har varit lite extra tung för jag har tänkt mycket på henne och hur ledsen jag är för att hon inte fick träffa Jimmie..

Så är det. Jag försöker se fram emot i morgon och tysta ner allt negativt som trycker, wish me good luck.

Hare

Ja, jag for ju upp till Umeå och var där några dagar för att träffa vänner, vilket var väldigt kul att göra. Få krama om alla och ta igen lite sen man sågs sist (vilket för det mesta var alldeles för länge sen). Jag hade det lite jobbigt, jag kände ångesten komma krypande vissa gånger och några gånger brast det. Men allt som allt var mina dagar i Umeå väldigt bra.

Sedan begav jag mig ut till Holmön, där jag fick rå om familjen och bara va. Det var väldigt skönt! Se ön igen, träffa alla, fara till mammas grav. Det var verkligen välbehövt. Julen var.. annorlunda. Den var väldigt bra, mysigt med familjen och kul med vännerna senare framåt natten. Men hade förmodligen varit bättre om jag inte hade druckit så mycket, vilket jag inte alls brukar göra på julafton. Så jag skämdes lite efteråt att jag hade varit så slarvig. Men det gick ju bra det med. Nästa år blir det bättre.

Och sen, så bar det av till pappa. Det var också supermysigt. Direkt efter att vi varit hem en sväng och dumpat väskorna så for vi till min ena stora syster för att fira min systerson som fyllde 17. 17!? Herrejävlar så fort tiden går! Det känns som att det var igår han bara var 6 år och hade all ork i hela vida världen och inte kunde sluta tjata om pokemon.. Aja, där träffade jag iaf även min andra, äldsta stora syster och hennes pojkar (som också blivit väldigt stora!) Det pratades och fikades och det var väldigt trevligt. Fick även träffa födelsedagsbarnets farmor och det var också kul, henne har jag inte träffat sedan jag var.. nio? Nåt sånt iaf och jag hade inget minne av henne, så fick som lära känna henne på nytt :)

Det var riktigt mysiga dagar där, pappas sambo hjälpte mig med min misslyckade stickning (som egentligen var  helt rätt -otroligt nog- det var bara jag som inte hade fattat hur det skulle se ut när det var klart) och så läste jag lite och ja, bara va :)

Den 30:e så for jag med Ybuss tillbaka hit hem. Det var himla skönt att få krama om Jimmie igen och jag förstod nog inte förrän precis då när jag var i hans famn hur mycket jag faktiskt hade saknat honom. Det var helt obeskrivligt skönt att få krama om honom igen :] Jaa, sedan kom ju nyårsafton, som var väldigt stillsam och härlig, god mat, gott vin och bubbel till tolvslaget :) Sedan firade ju även jag och Jimmie ett år den dagen, så när jag fick min puss på tolvslaget så var det ett litet extra pirr i magen och jag kände att den där nedräkningen inte bara räknade ner till det nya året utan även tiden för våran årsdag. Mysigt var det och MASSOR av raketer! Helt otroligt mycket, säkert.. 5 ggr mer än hela Holmön tillsammans :P Det var väldigt vackert men lite jobbigt med alla smällar x) (Är ju som rätt så lättskrämd) Och det small av till och från hela dagen så mycket hoppande och rycka till belv det -.-

Puh! Det var det. Nu till de närmare dagarna då :P

Ja.. jag har börjat plugga lite igen, har inte varit in på skolan sen innan jul, så det var ju som dags :P Jag fick godkänt på tentan och observationsuppgiften så HAPPY FACE! ^^ Har även börjat fippla med intervjuppgiften som ska in den 15:e, men känner ingen panik så än så länge. Hemtentamen läggs upp nästa vecka så det blir att jobb med den, intervjuuppgiften och portfolio samtidigt (som vanligt då).

Mer så på tisdag ska jag göra klart tatueringen för mamma, pappa O, pappa och Benita :) så bild kommer väl efter det när det börjat läka lite. Hoppas ni har tålamod x) Extra kul den dagen är att kanske så kommer jag och älsk att tatuera oss samtidigt, vilket vore kanon kul! Det gäller bara att det inte kör ihop sig med skolan för honom. *Hoppas hoppas hoppas hoppas*

Vi har även varit i stan igår bara han och jag och sett filmen Tower Heist med Eddie Murphy och Ben Stiller och den var awesome! Guuu vad jag skrattade! xD Så vi hade en riktigt mysig dag i stan bara han och jag :]

I morgon så ska jag förhoppningsvis klippa mig, eller ja, toppa håret :P Måste få bort allt som är slitet och det är tyvärr lite svårt att göra själv annars hade jag gjort det. Det är mycket enklare att bara klippa en frisyr själv än att underhålla den, men jag kanske lär mig. Försöker att spara ut håret och ja då är det ju bra om någon som kan och ser ordentligt klipper så att inte det blir alldeles för kort. (Fast det kanske det blir ändå bara för att det är så slitet.. -.-)

Ja.. Nu ska jag inte tråka ut er mer. Duktigt gjort om ni har läst allt!

Hare

The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2011 annual report for this blog.

Here’s an excerpt:

A New York City subway train holds 1,200 people. This blog was viewed about 3 700 times in 2011. If it were a NYC subway train, it would take about 3 trips to carry that many people.

Click here to see the complete report.

Och samtidigt så är det inte alls skönt.

Jag går på välkända gator, möter främlingar och avlägset bekanta.. lurarna i öronen pumpar musik och jag finner att jag skannar bland människorna efter personer som jag inte vill träffa. Jag märker att jag undviker att gå förbi eller se på vissa platser. Jag finner att jag spänner käken och att axlarna skjuter upp gång på gång.

Jag sover oroligt. Det kan bero på flera saker, men jag är inte alls förvånad att jag gör det. Eller att jag just nu kl.00.40 inte har lyckats somna ännu och finner att tårar rinner nerför kinderna medan ångest klöser i bröstet och halsen. Varför? Varför känner jag sådana panik över att må dåligt och vara ledsen? Det är ju naturligt. (Egentligen vill jag bara spy på det uttrycket)

Ja.. varför? För att det snart är jul? För att jag återigen för 1132982329834098324230492 gången kommer på att mamma inte kommer vara där när jag kommer hem? För att jag saknar Jimmie? För att jag känner av skolstressen? Eller bara för att jag är tillbaka i en stad med minnen och människor som jag så desperat vill komma ifrån?

Jag har inte den blekaste.. men jag känner direkt hur jag börjar ge upp igen. Hur jag kommer på mig själv att tänka de så äckligt bekanta orden ”Nej nej nej nej nej nej! Snälla..jag orkar inte..” Jag orkar inte må dåligt, orkar inte ha ångest, orkar inte känna mig så himla uppgiven. Som att.. livet inte är på riktigt. Det känns som att jag väntar på att det ska börja på riktigt, att jag pluggar nu egentligen är meningslöst, att jag gör det för att intala mig själv att jo jag går vidare, livet fortsätter. Men just nu så känns det som att jag lika gärna kunde hamna i samma tillstånd som jag var i för ett år sen.

Jag blir så jävla less på mig själv. Så sjukt jävla less. Jag orkar inte med mig själv när jag mår såhär. Jag blir arg för att jag halkar ner igen, men känner mig så uppgiven så att jag bara stänger av och inte orkar bry mig. Det spelar ju ingen roll.

Jag längtar efter något sätt att komma bort. Jimmie, vänner, familj, skola, film, böcker, alkohol, vad som helst som håller mig borta från mina egna tankar. Flera gånger om hinner jag önska mig ett medel att komma ifrån, samtidigt som jag blir förbannad för att jag tänker så. För jag har ju gått vidare. Jag är ju lycklig.

Eller?

Egentligen är det nog jävligt nyttigt att jag inte bor själv med Jimmie just nu, för risken är att jag skulle stänga av. Men då jag vet att hans mamma kommer att komma hem först så vågar jag inte ens vara ledsen. Det skulle vara pinsamt. (Ja det känns faktiskt så, även om det är normalt för mig att vara ledsen. ”Det har ju bara gått ett år” *urk*) Like it f’king matters? It still f’king hurts like hell.. And it still feels so wrong to even be sad..

Så jag borde väl vara ledsen. Helt förstörd och nergrävd och miserabel. Men jag är ju också lycklig. Jag är ju på väg vidare i livet. Även om jag balanserar på kanten, så går det i alla fall framåt. Så varför kan det inte bara få bli bättre? Varför måste jag gång på jävla gång falla tillbaka i känslan att bara vilja ge upp och skita i allt? Känna att jag lever ett skit liv som är ett stort jävla skämt för att jag är ju helt värdelös? Varför måste det kännas så?

När jag sitter och läser igenom det jag skrivit vill jag både (fortsätta) gråta samtidigt som jag vill skratta. Det låter helt fucked up. Schizo.. Jag både motsäger mig själv och inte. Och ändå så är det precis som jag har skrivit som det känns.. jag ljuger inte. Det är så.

Ett stort jävla kaos.

And what am I gonna do about it?

Åh och btw, klockan har nu hunnit bli 01.00.. och jag sitter fortfarande och skakar av ångest.. så ja.. blir ju mycket sömn inatt. Or NOT.

Fyfan.. 

Vilken hemsk människa jag är..